Jag och en kompis åkte till Mora över helgen för att åka lite skidor. Det är verkligen dags att få lite träning inför Tjejvasan som går av stapel 26 februari. Vädret var underbart, vackert vintervitt. Det var en njutning att vara ute och åka. Även om såväl teknik som kondittion hos mig är dålig. Men det är ju därför vi var där för att träna… 
Lite träningsvärk och stelhet känns i kroppen idag. Så därför blev det lite lagom yoga på lulnchen. Mycket skönt. Och n
jutbart, även det. Sånt här mår jag bra av! Så det är skönt att jag har flera yogapass inbokade, och att jag åker till Mora redan nästa helg för att åka mer skidor.
Sitter på jobbet. Har en lunchpaus. Jag ska ta mig en promenad i solskenet. Det behöver jag. För idag går det trögt. Allt går trögt. Jag är trög. Förmiddagens arbetsinsats är inget att vara stolt över. Jag saknar motivation och diciplin. Jag saknar lust här på jobbet. Igår började jag titta på platsannonser. Måste ju ta lite ansvar och göra nåt, inte bara gnälla och känna missmod.
Och just nu ska jag ta mitt ansvar för att försöka göra eftermiddagen produktiv; Nu går jag ut och tankar soleneri.
Det har varit tomt och tyst här på min blogg ett tag.
Jag har inte haft ork, tid eller lust. Och tack och lov är jag helt befriad från krav om att jag ”måste” skriva och rapportera om läget och livet.
Men nu är jag här igen
Det är måndag. Det är soligt. Och det är ljust kl 7.30-16.30. Det känns rätt gott!
Innan jul skrev jag en önskelista. Inte så många önskningar men ganska stora och krävande.
- att Tim får ett jullov som han känner sig glad och nöjd med
- att Tims pappa kommer till insikt och finner ro
- att min tumör som ska opereras bort är godartad
Jag måste ha varit snäll under förra året för ”han” gav mig allt jag önskade. Jag känner stor tacksamhet!!!
Årets första arbetsdag avklarad.
Lång och seg. Och jag känner mig inte alls nöjd eller stolt över dagens arbetsinsats. Kom inte till jobbet med engagemang och lust, och inte infann det sig under dagen heller.
I morgon…då ska jag skärpa till mig. Då ska jag göra allt jag kan för att få upp lite tempo och lust. Tempot är ett måste. Lusten är ett önskvärt plus.
32 vanliga arbetsdagar kvar till nästa långledighet – Sportlovet och Tjejvasan
Träffsäkert av Anna-Karin Elde
Dagen har varit en berg-och-dalbana, mellan ångest och tacksamhet. Mellan dessa toppar och dalar har sinnet varit stundom i ro, stundom i virrvarr som gett mig yrsel. Större delen av mitt känsloregister har varit involverat i dag. Nu är jag alldeles slut.
En rik dag, med andra ord.
I december var jag på Sophiahemmet för biopsi och ultraljud av en knöl i bröstet.
Igår var jag på St Görans sjukhus och opererade bort en tumör i bröstet.
Idag kom ett brev från Danderyds sjukhus, med kalleles till mammografikontroll. (härlig tajming, ha ha…)
Jag känner mig rätt trygg över att man fångas upp av vården, från flera håll och kanter. Bara man inte till sist råkar falla mellan stolarna…
Mitt hjärnspöke är litet och ser rätt gulligt ut, men ändå…
Svenska sjukvården är bra. Tror jag, i alla fall.
Men; visst har vi alla varit med om att det är ett rätt trögt maskineri???
Lång tid, många samtal, vara ”på”, bli hänvisad vidare osv…
Eftersom det är den erfarenhet jag har av vården, så kan jag inte låta bli att fundera om det är nu det är läge för oro, nu när allt går så himla snabbt..??
Den 24 november besökte jag min husläkare. Under en period av drygt 5 veckor har jag varit på alla instanser, gjort alla kontroller och provtagningar, fått svar och ligger på operationsbordet för att ta bort en tumör. Det är snabbt jobbat! Och det är just det som gör mig lite orolig…
Jag får vänta ytterligare 1,5 vecka på besked om tumören är godartad och ofarlig. Eller om det är en cancertumör som kräver fortsatt operation/behandling… Det kommer att bli en lång och obehaglig väntetid…
Igår städade jag bort hundhår. Zeb ska inte vara här på några dagar.
Men nu har jag de gamla vännerna Fluffi och Jumjum här istället.
Så jag byter hundhår mot fågeldun
Fluffi är ”snyggingen” som älskar att spegla sig, visa upp sig och göra sig vacker.
Jumjum är lite mer försiktig av sig. Och enligt mig så är det han som är den riktiga snyggingen av de två bevingade tjattergrabbarna 
”Nu är det jul igen, nu är det jul igen
och julen varar ända fram till påska.
Men det var inte sant och det var inte sant
för där emellan kommer fastan.”
Inte den ”riktiga”, religionsbundna fastan, utan min fasta inför operation, blir ett perfekt startskott för lite detox efter helgernas överflöd av onyttigheter.
Inget ont som inte har nått gott med sig.
I morgon ligger jag under operationskvinen…
Två bilder från min nyårsafton:
Underbara Zeb i underbart väder på långpromenad under förmiddagen.
Tim och Antonio vid 12-slaget i färd med att skjuta några raketer. Snökaoset skymde dock det mesta av ljuskonsten, det blev mest ljudet av rakteter vi upplevde. NU hade det klara vädret från förmiddagen varit att föredra. Det kom 2-3 dm snö under kvällen natten…
…ja, vad är en tidslucka..???
För mig är det när jag får en stund över. En sån där stund som egentligen kunde fyllas med massor av uppgifter, men som precis – där och då – istället blir ett andhål och en paus från alla krävande saker som väntar på dig.
Gissar/HOPPAS att du kan erinra dig tidsluckor som du tagit tillvara och njutit av. Njutit lite extra just för att de varit dessa små luckor av pausss i vardagsstressen som vi behöver.
För mig var senaste tidsluckan igår i tvättstugan. Det var 10 minuter till sista tvättmaskinen tvättat klart. Jag blev kvar i tvättstugan och började mangla lakan! För mig är det en lyx. Att ha tid att mangla lakan…
Och nu gjorde jag det i lugn och ro, för jag hade ju 10 minuter på mig… Jag njöt verkligen av att ”slösa med tiden”. Och jag kommer att njuta av att krypa ner mellan manglade lakan
Och inte nog med det!
För att vika och mangla lakan på egen hand så krävs ju en del skicklighet i att vika lakan, vet alla som testat. Och när jag gjorde det som kom jag att tänka på hur tacksam jag är gentemot mina föräldrar som INTE tillhör curlingföräldrarna. Jag är så glad att min min kära mamma har lärt mig vika laka på ”rätt sätt” och lärt mig att mangla. Saker som kanske känns som självklarheter. Men som jag insett att det inte alls är självklarheter… Det är kunskaper som går i arv, av de som vill föra kunskaper vidare i arv.
Ikväll ger jag extra kramar till min fantastiska mamma och pappa! Tack för allt ni gett mig för att möta livets resa!
Fråga:
Manglar du lakan?
Hur viker du lakan?
Är vi den aboslut sista generationen som ägnar sånt en tanke…?
När vi var i Mora över julen så hade vi inte tillgång till någon bil. Men vi hade sparkar. Och Zeb bara älskade att få dra sparken över osandade vägar i full fart
Underbara vinter!!!
Just nu kikar jag på mat-Tina på TV. Och jag blir inspirerad.
Men kanske inte som ni tror. Jag intresserar mig inte så mycket för mat och nyårsbjudningar. Men när jag ser Tina nu så tycker jag att hon är så snygg med lugg.
Jag funderar på att klippa lugg.
Vad tror du? Kanske livar det upp min raka, blonda, långhåriga frisyr lite..? Och att piffa ihop luggen med övriga håret, oavsett om det är uppsatt eller utsläppt, tar väl inte så många av mina dyrbara miuter varje morgon?
Jag gillar att vara långhårig. Det är enkelt och bekvämt. Men tråkigt. Jag vill förnya mig. Lite…. För jag är ju inte den som gör drastiska saker numera. Det var jag däremot i min ungdom, ha ha.
Kanske åker saxen fram ikväll. Och då ser du ett ett nytt foto på mig snart
Så var julen över för denna gång.
Det blev mycket av det goda: mat, julklappar, släktumgänge, sällskapsspel, sömn, vinterväder.
Däremot fanns inte följande under min jul:
Och det var skönt!
Tack syster, systerbarn, föräldrar och älskade Tim för årets jul!
Vem ska jag sända min lista till i år; till Tomten eller till Gud???
Julen 2010 önskar jag mig:
- att Tim får ett jullov som han känner sig glad och nöjd med
- att Tims pappa kommer till insikt och finner ro
- att min tumör som ska opereras bort är godartad
Amen
Tre arbetsdagar kvar.
Sedan ledig i många dagar. Oj, vad jag ser fram emot det. Behöver det. Orken tryter.
Min första tanke varje morgon när jag vaknar är att reda ut vilken veckodag det är. Jag hoppas att det det är lördag. Jag har fel i 85% av fallen, och tvingas kliva upp trots att det känns som mitt i natten. Under min julledighet ska jag ta sovmorgon så ofta det bara går. Och jag ska vara ute i snön med vovven. Och läsa några böcker. Och umgås med släkt och vänner.
Bara några dagar kvar. Nedräkningen har börjat…
I mitt fotoarkiv på datorn hittade jag det här fotot på Tim som stjärngosse.
För tre år sedan…
Trevlig Lucia, allihopa!
Jag och Tim ska till en av mina kusiner på lite glöggmingel i kväll. Kolla vilka fina kakor jag skulle baka, presentförpacka och ta med.
Jag borde nog ha provbakat receptet. För mina kakor blev inte så här fina. Det blev bara strunt av allt :( Inte en enda kaka att ta med.
Varken tid eller ingredienser finns för att baka nåt annat. Så då återstår alltså att komma med något köpt. Det var ju inte riktigt så jag ville ha det, men nu är det så det blir.