Med facit i handen kan jag bara säga att jag inte borde ha väntat så länge…
Så länge med att röja i själens källare.
Men nu är det gjort!
Längst ner, längst in har jag slängt, röjt och städat ut en ful, skrymmande och sunken lort. Själva städningen var inte så kul, men nu känns det tomt, rent och lätt.
Idag känner jag mig ledsen.
Orsak till det…? Många.
Jag ska tillåta mig att vara ledsen idag.
Men i morgon är en annan dag.
…bara jag som alltid ligger efter med att sortera, vika och inte minst stryka alla kläder som är tvättade…? Nu ligger ett enoooormt tvättberg i hela min soffa. Jag har tänkt försöka ta hand om det ikväll (men inte allt som måste strykas…) Problemet som uppstår då, är att det inte ryms i garderoben.
OK! Jag ska fortsätta min garderobsrensning. Innan jag tar itu med tvättberget ska jag tömma garderoberna, och jag gissar att jag hittar massor med kläder jag inte använder, och kläder jag inte kan använda längre. Dessa ska bort!
Jaha..!!! Då har jag lyckats göra ett jättestort projekt av alltihop igen… *suck*
Och för att ta itu med det så krävs ju både ork och tid. Jag håller tummarna för att jag ska orka uppbringa det. Men innan dess, så ska jag lägga tid och energi på en kvällspromenad med vovven.
Vad är oddsen för att jag har ork för Projekt Tvättberg, när jag kommer in….????
Jo, det är när man ställer sig under ett träd vars grenar är helt täckta med vit, lätt snö, och sedan drar till ordentligt i en av grenarna. För då rasar all snö ner på dig, som ett stort snömoln 
Tim tog många snöduschar under gårdagens kvällspromenad…
Utanför dörren stod idag denna blomma.
Det är hyresvärden som ger alla hyresgäster en julblomma.
Fint gjort, tycker jag.
Återstår att se om jag lyckas vattna och sköta den…
(med tanke på mitt förra inlägg)
Kallt ute. Element värme inne.
Mina blommor tycker inte om elementvärme…
December.
Inte så många soltimmar. Men oj, så ljust.
Tack! för den vita snön vi har!
Oavsett tidpunkt jag är ute, så är det ljust.
Och inbäddat och tyst. alldels underbart.
Så här vill jag ha det!
Varje gång jag är ute med hunden känner jag samma sak:
”Jag vill inte vända hem och gå in igen…”
Jag besökte läkare igår. Skylten vid entrén var lite konstig…
Jag var i alla fall lika levande när jag gick in som när jag kom ut 
… och redan riktigt julkänsla.
Morgonen är stjärnklar och kall.
Jag tänder ett ljus vid min vinter-ängel.
Det är inte svårt att få upp Tim ur sängen, när 1a paket i adventspaketkalendern väntar på honom.
Och det är lite spännande att se 1a avsnitt att julkalendern på TV. Jag är nyfiken varje år, på hur julkalendern är. Efter dagens avsnitt är jag tillräckligt intresserad för att vilja veta fortsättningen. Men jag måste erkänna att jag tycker en del av tjusningen försvinner när man kan se den på SVT Play när som helst. Julkalendern ska men ju helst titta på medan man äter frukost i vintergryningen.
Vilken härlig vinterdag vi hade i går, söndag!
Jag, Tim och en av hans konpisar åkte bulka och snowracer så snön yrde. Och vovven var med och sprang omkring oss. Även han verkade gilla pudersnön och allt bus. Så här ska vinter vara, tycker jag
Härligt!!!
En uppföljning av mitt förra inlägg:
Det krossade glaset torkades upp med mopp, för dammsugare kombinerat med vatten är ingen hit. Jag borde dock ha tänkt på att dammsuga så snart golvet torkat… Nu gjorde jag inte det, och det låg kvar några pyttesmå glasbitar på golvet. Som jag naturligtvis trampade på morgonen efter. Dessa minimala vassa skärvorna var inte enkla att plocka ut. Så jag struntade i det.
Det var ingen bra idé.
Idag måste jag göra ett mindre kirurgiskt ingrepp. För hur små skärvorna än är, så sticker de riktigt illa när fötterna trängs in ett par skor. Ja, du vet ju själv hur känslig man är bara man råkar få ett gruskorn i skon som irriterar…
Skalpell fram och lotusställning; bara att börja skära
Ja, inte var det ju det här jag hade tänkt mig, men … Jag hade precis stängt ner datorn, torkat av i köket efter middagen. Nu återstod bara att torka torr frysen som jag frostar ur. Därefter = Tidig kväll i sängen.
Suuure…
Jag råkar ställa ett vattenglas lite snett på diskbänken och… det trillar ner i golvet när jag i panik stäcker mig efter det!!! Så; nu på golvet är det glassplitter från glaset och vatten. Vatten från glaset och lite från den avfrostande frysen.
Tydligen var det inte tillräcklig städning att frosta ur frysen. Självklat borde jag ha tagit med i beräkningen att jag ska städa hela köket, torka och skura när jag ändå håller på. Halvhjärtade insatser räkans inte. Ok!!! Jag ger mig!!! Jag har skurat hela köket nu. Noga! Får jag gå och sova nu???
Men… precis då..!! börjar Dr. House på TV4 Härligt. Jag är vaken länge nog att se det! Det kanske fanns flera meningar med det krossade glaset…?
Jag mår bra! Kroppen får ordentlig träning och stretching, och jag landar menatalt i andningen och kroppen för en stund.
Men i dag… Oj och aj vilken träningsvärk jag har Djupt inne i kroppen, i leder och muskler känns det verkligen att jag har tränat, och att jag behöver det. Har bokat in ett par Yoga-pass till. Och simning. Och snart är vovven här igen och jag får ordentliga promenader i skog och natur.
Tänk att jag gång på gång hinner glömma bort hur skönt och hur viktigt det är för mig att träna igenom min kropp ordentligt regelbundet, och ge mitt sinne tid till återhämtning dagligen…???
Det är inte ofta, men vid såna här tillfällen ser jag tillbaka med djup saknad på min fysiskt aktiva tid, och funderar på hur jag skulle kunna involvera det i mitt liv, som det ser ut idag…
Funkar inte kommentarerna nu igen!???
*suck*
ARG!
Klockan är över 3. Lördag morgon.
För mig är det här sensationellt!!!
Jag har varit ute med kompisar och kollegor och ätit och pratat och haft kul.
Jag som brukar somna tidigt på kvällarna har orkat vara med en hel kväll.
Vad kul! Och trevligt!
I morgon bitti kanske det inte känns lite kul. Eller… Joo, det är nog faktiskt det det gör! För jag har absolut ingenting som påkallar min uppmärksamhet. Så jag kan ligga och sova och må gott så länge jag vill
Jag har precis, så smått, kommit igång med lite träning igen…
Underbara Anna-Karin Elde!
Slogan för Nike.
Jag gillar produkter från Nike – och jag älskar deras slogan.
Jag använder den ofta. För att komma ur handlingsförlamning.
Allt är inte kul att göra. Men varför alltid känna efter? Varför inte bara handla? Allt kräver inte inspiration för att bli gjort. Jag måste inte alltid känna lust att göra nåt, men kommer jag bara igång så händer det att lusten infinner sig.
Lusten har inte infunnit sig ännu. Men jag har i alla fall kommit igång. Genom att hugga tag i påtagliga saker, i det här fallet städning, så har jag vänt passivitet till aktivitet. Min trögstartade motor vevades igång med peppen ”Just do it”.
Och det kommer att kännas skönt och friskt ikväll när jag kryper ner i vädrad och renbäddad säng i ett städat sovrum
Snyggt. Stilistiskt. Minimalistiskt.
Jag gillar snygga bilder.
Men faktum är att jag valde den här bilden för att illustrera att jag känner mig som guldfisken.
Låst. Kommer ingen vart.
Skillnaden är dock att fisken är instängd och begränsad av glasväggarna, de väggar som knappt syns. Medan jag är låst av min egen bgränsade handlingsförmåga, även det osynligt för ögat. Oavsett om hindret är fysiska väggar eller mentala stopp, så blir reultatet lika förlamande.
Jag kommer ingen vart, får inget gjort. Vill inget, orkar inget. Men jag vill ha vilja. Hur får jag fatt en gnutta energi och motivation, så jag kommer igång och kan bryta mig ur håglösheten? Jag har glömt bort, eller jag når inte fram till vad som motiverar mig…
En speciell hälsning till pappa och morfar P-O.
Ha en bra dag! Kramar från Mia och Tim
Dagens inlägg är ett utdrag av en krönika i Tara, skriven av Maggan Hägglund.
”Det finns dagar som är som gläntor.
Plötsligt öppnar sig mörka vardagsskogen och solen lyser på en liten plätt av lycka. /… / Ibland missar vi nog livets gläntor när vi flåsar fram över blåbärsris och mossiga stenar på jakt efter nästa kontroll i livets orientering. Måste hinna, måste stämpla, får inte missa, måste bevisa… /… / Men vad hjälper det om man – flås, flås – springer fortast av alla, men åt fel håll..?”
Tänkvärt. Och så bra skrivet.