FRAM- /NU- /DÅTID
”The future is not what it use to be”
Jag hade ett möte. Med en vän. En vän från länge sedan. En sån där vän som alltid kommer att kännas nära. Oavsett tid och geografiskt avstånd.
Sånt känns gott!
Men också lite sorgset!
Det blir så uppenbart att den framtid man trodde var oändlig, inte längre alls är många dagar att räkna. De möjligheter man hade vid 18-årsåldern är sedan länge mycket reducerad. Knappt längre någon ”framtid”, bara nutid, snart dåtid.
Jag kan stundvis känna saknad och sorg över den jag en gång var; Pigg, stark, på! Men samtidigt vet jag att priset för det var så stort, så jag är inte beredd att betala det längre…
Nu återstår bara att, på riktigt, acceptera det/den jag är idag och vad jag är beredd att ge för det jag får.