Det har varit tomt och tyst här på min blogg ett tag.
Jag har inte haft ork, tid eller lust. Och tack och lov är jag helt befriad från krav om att jag ”måste” skriva och rapportera om läget och livet.
Men nu är jag här igen 
Det är måndag. Det är soligt. Och det är ljust kl 7.30-16.30. Det känns rätt gott!
Innan jul skrev jag en önskelista. Inte så många önskningar men ganska stora och krävande.
Jag måste ha varit snäll under förra året för ”han” gav mig allt jag önskade. Jag känner stor tacksamhet!!!
Årets första arbetsdag avklarad.
Lång och seg. Och jag känner mig inte alls nöjd eller stolt över dagens arbetsinsats. Kom inte till jobbet med engagemang och lust, och inte infann det sig under dagen heller.
I morgon…då ska jag skärpa till mig. Då ska jag göra allt jag kan för att få upp lite tempo och lust. Tempot är ett måste. Lusten är ett önskvärt plus.
32 vanliga arbetsdagar kvar till nästa långledighet – Sportlovet och Tjejvasan
Träffsäkert av Anna-Karin Elde
Dagen har varit en berg-och-dalbana, mellan ångest och tacksamhet. Mellan dessa toppar och dalar har sinnet varit stundom i ro, stundom i virrvarr som gett mig yrsel. Större delen av mitt känsloregister har varit involverat i dag. Nu är jag alldeles slut.
En rik dag, med andra ord.
I december var jag på Sophiahemmet för biopsi och ultraljud av en knöl i bröstet.
Igår var jag på St Görans sjukhus och opererade bort en tumör i bröstet.
Idag kom ett brev från Danderyds sjukhus, med kalleles till mammografikontroll. (härlig tajming, ha ha…)
Jag känner mig rätt trygg över att man fångas upp av vården, från flera håll och kanter. Bara man inte till sist råkar falla mellan stolarna…
Mitt hjärnspöke är litet och ser rätt gulligt ut, men ändå…
Svenska sjukvården är bra. Tror jag, i alla fall.
Men; visst har vi alla varit med om att det är ett rätt trögt maskineri???
Lång tid, många samtal, vara ”på”, bli hänvisad vidare osv…
Eftersom det är den erfarenhet jag har av vården, så kan jag inte låta bli att fundera om det är nu det är läge för oro, nu när allt går så himla snabbt..??
Den 24 november besökte jag min husläkare. Under en period av drygt 5 veckor har jag varit på alla instanser, gjort alla kontroller och provtagningar, fått svar och ligger på operationsbordet för att ta bort en tumör. Det är snabbt jobbat! Och det är just det som gör mig lite orolig…
Jag får vänta ytterligare 1,5 vecka på besked om tumören är godartad och ofarlig. Eller om det är en cancertumör som kräver fortsatt operation/behandling… Det kommer att bli en lång och obehaglig väntetid…
Igår städade jag bort hundhår. Zeb ska inte vara här på några dagar.
Men nu har jag de gamla vännerna Fluffi och Jumjum här istället.
Så jag byter hundhår mot fågeldun
Fluffi är ”snyggingen” som älskar att spegla sig, visa upp sig och göra sig vacker.
Jumjum är lite mer försiktig av sig. Och enligt mig så är det han som är den riktiga snyggingen av de två bevingade tjattergrabbarna 
”Nu är det jul igen, nu är det jul igen
och julen varar ända fram till påska.
Men det var inte sant och det var inte sant
för där emellan kommer fastan.”
Inte den ”riktiga”, religionsbundna fastan, utan min fasta inför operation, blir ett perfekt startskott för lite detox efter helgernas överflöd av onyttigheter.
Inget ont som inte har nått gott med sig.
I morgon ligger jag under operationskvinen…
Två bilder från min nyårsafton:
Underbara Zeb i underbart väder på långpromenad under förmiddagen.
Tim och Antonio vid 12-slaget i färd med att skjuta några raketer. Snökaoset skymde dock det mesta av ljuskonsten, det blev mest ljudet av rakteter vi upplevde. NU hade det klara vädret från förmiddagen varit att föredra. Det kom 2-3 dm snö under kvällen natten…