På min sida av Horizonten

Tiden. Upplevelse av tiden, är högst relativt.

Jagkommer ihåg när Tim fyllde 4 år och blev så ledsen över att han inte fick en My Little Pony i present, att jag gick och köpte en under dagen och han fick den som present på kvällen.

Nu är han 9 år.

För honom har halva hans liv gått sedan han grät över ponyn. Men för mig var det ”nyss”.

Och för mig känns det därför lite konstigt och hastigt att han nu går klädd i kamouflagekläder, han kaststjärna som örhänge och idag gick till frisören och snaggade sig…

Gissar att jag har massor av olika stadier att genomgå tillsammans med honom..? Jag är enormt glad över att han är så soft, fin, cool och verkligen delar med sig av sig själv och sina tankar hela tiden. Han är en glänsande guld-gosse!