På min sida av Horizonten

Eller: ”ont, det gör ont…”

Att försöka ge sig på att springa en mil utan att ha haft den sträckan i min löpträning på över 2 år, är modigt och starkt gjort. Men också väldigt dumt.

Det är 30 timmar sedan jag sprang och jag känner hur träningsvärken tilltar varje gång jag tvingas anstränga benen. Det är en himla tur att jag gillar smärta av den här formen. Det är ont-skönt… Och det triggar igång min lust för löpträning igen! Så inget ONT som inte har nåt gott med sig

Dessutom; jag är så glad över att mitt trassliga knä och min trilskande rygg faktiskt klarade utmaningen galant! Ja, faktiskt så klarade JAG utmaningen galant! *klapp på axeln*