ETT V AV 3
OK, nu är i alla fall ett av dessa tre V säkrat. Vovven!
Har väntat, och längtat. Låtit det ta tid. Och nu – äntligen - funkar det att ha en hund.
Han är tjusig och stolt. Stor och kraftfull. Han själv verkar dock tro att han är rätt liten och vill ligga i soffan, sitta i knäet. Han hoppar och nafsar. Och är man en stor jycke på 40 kg så är det inte alltid helt smidigt. Men han är charmig. Och han ger mig så mycket glädje och energi. Men han tar också – nästan all min tid. Många, långa underbara promenadtimmar. Dubbla antalet timmar på tvätt och städning – men det är ändå lortigare än nånsin hemma hos oss. En viss otacksmahet smyger in i tanken ibland. Men… nej! Känslan av TACKSAMHET segrar! Tacksam för hans sällskap. Tacksam för att mitt liv möjliggör att ha hund.
Återstår att styra upp Villa och Volvo också. Men jag låter det ta sin tid. Det, som allt annat…