Tidigare i vår hade jag lite svårt att motivera Tim att fortsätta med sin karateträning. Han tyckte det tog mycket av hans tid, och att det inte var lika roligt länge. Det är svårt att förklara för en liten kille att det det går upp och ner med motivation och framgång, men att man vinner mycket på att klara av att gå igenom svackorna istället för att ge upp vid första motgång.
Efter en del gråt och lite ovänskap så ”tvingade” jag honom att fortsätta resten av terminen (”du hoppar inte av mitt i en termin när jag har betalat för hela terminen”, var den enda motiveringensom jag kunde lägga fram för att visa att han inte fick avgöra detta beslut).
Och det som jag som förälder inte kan lära ut med hjälp av min egen erfarenhet – att man tar sig igenom motgångar och och kommer ut stärkt efteråt – har han nu själv fått lära av egen erfarenhet.
Idag har jag en en kille som gråtit tårar av glädje och stolthet över sig själv! Han erhöll bemärkelsen, och en pokal, för årets bästa träningskille i klubben! Grattis Tim! Du ska verkligen känna dig stolt, och jag känner mig så glad för din skull!
Nu känns det roligare med träningen igen, och han har fått känna på att det lönar sig att kämpa sig genom svackor. Idag är en dag med mycket glädje, tacksamhet och framgång!