IDOLER FRÅN ÅNGE
På väg hem i går kväll, stod jag med min cykel vid rödljusen och väntade på att folket skulle passera över gatan. Och en halv meter framför mig på övergångstället stegade ett gäng killar/gubbar som fick mig lite ur fattning.
MINA IDOLER, som jag dessutom haft i lurarna flera timmar under dagens arbetspass för att få lite mer flyt på jobbet.
Jag bara stirrade. Och kände mig urfåning. Hade jag varit 20 år yngre hade jag säkert fått frispel. Men då hade det ju varit helt OK. Men en 40-årig tant… nääää… det passar sig inte.
Så även om jag stod helt cool och lugn, utan synbara reaktioner, så kände jag mig inombords glad och fnittrig som en idoldyrkande tonåring. Rätt skön känsla, inte så vanligt förekommande numera… Passade bra en sommarvarm fredagkväll.